Referat från Famnas seminarier under 2010 års Almedalsvecka

3. Företagarseminariet, se nedan
1. Ledarskapsseminariet, klicka här
2. Kvalitetsseminariet, klicka här

”Vi har ett annat sätt att tänka och utgår från den enskilda människans behov”

Den offentligt drivna vården är normen. Men de idéburna vårdgivarna, som bara står för en procent av alla utförda vårdtjänster, kan bidra med så mycket – inte minst en förmåga att leverera kvalitet. En annan, utökad, kvalitet, som sätter den enskilda människan i centrum. Vid Famnas frukostseminarium i Visby under politikerveckan diskuterades behovet av ett mångsidigt företagande inom vård och social omsorg.

Idéburna organisationer är en del av samhället, de är inte bara tjänsten som levereras.
– Jag tror så här: det vi håller på med inom vård och omsorg är inte dramatiskt väsensskilt från övriga. sa Martin Ärnlöv, VD för Bräcke Diakoni. Vi är duktigare på att utgå från den enskilda människan och hennes behov. Den offentliga vården tänker ”måste jag göra det här?”, den privata tänker ”vilken marknadspotential har det här”. Om vi på Bräcke Diakoni fick vara med och skapa förutsättningarna skulle det ha sett annorlunda ut. Vi kunde till exempel ha skapat ett hospice i Linköpingsregionen, för där finns det inget, och ett äldreboende för parkinsonsjuka. Det är inte radikalt annorlunda men för var och en av dessa människor är det ett kvalitetslyft.
Inom vård och omsorg är det offentliga normen. Normalt består omkring 90 procent av offentlig omsorg. En enda procentenhet är non profitvård.
– Det finns två problem, menade Martin Ärnlöv. Dels vår egen attityd, dels har vi hamnat i bakvattnet. Det offentliga är det normala, det privatkommersiella är spöket. För att kunna starta en vårdcentral behöver man två-tre miljoner för att komma igång, och där finns det strukturer som gör att kooperation och privat företagande gynnas mer än non profit-vårdgivarna. Det finns ett behov av strukturförbättring som samhället kunde hjälpa till med.

Utan synlighet
Varje dag året runt produceras vård och omsorg. En stor mängd välfärdstjänster produceras av ideella föreningar, allmännyttiga stiftelser, kooperativ och sociala företag. Alla är de aktörer som skapar värden. De är ekonomiskt rationella och har en affärslogik där vinst är ett medel för social nytta.
– Det är inget nytt. Vi vet exakt hur mycket och att det levereras med god kvalitet, med konkurrensförmåga, med en tydlig värdegrund och non-profitkoncept, det vill säga att vinsten återinvesteras i verksamheten. Men – detta sker utan full synlighet, menade Famnas generalsekreterare Lars Pettersson. Vi erbjuder en för samhället intressant idé – det borde vara superintressant. Men av olika skäl tar inte de idéburna vårdgivarna för sig på ett företagsmässigt sätt. Dels beroende på ett dåligt självförtroende, dels i en tradition av tillbakahållenhet.

Visa värdet
Pam Fredman är rektor för Göteborgs universitet och hennes budskap denna dag var: samarbete.
– Vårt stora bidrag är att skapa ny kunskap, att utveckla kompetens. Vi har en uppgift, att sätta oss vid samma bord och utveckla samarbetet.  Tillsammans med forskningen kan vi visa på värdet. Men en viktig del är också att erbjuda praktikplatser åt studenter.
Mikael Oskarsson (kd), riksdagsledamot och ledamot av näringsutskottet vill öppna ännu mer för företagande. Den enda procenten som utförs av idéburna organisationer idag är inte taket – det är golvet.
– Det ska vara lättare att komma in i kommunerna, idag finns det svårigheter, menade han.
En del steg är tagna, till exempel Överenskommelsen mellan regeringen, Sveriges Kommuner och Landsting samt idéburna organisationer inom det sociala området.
– Vilket är det viktigaste steget? undrade moderatorn Mattias Lundberg.
– Jag tror att vi måste fundera på att det skiljer mellan kommuner i landet vad man har för krav. Många gånger vill man ha så stora bitar, så små organisationer har svårt att våga ge anbud. Vi måste lära upp kommunerna – och få dem att förstå att lika naturligt som det är att fråga Carema kan de öppna upp för de idéburna, svarade Mikael Oskarsson.

Tre spår
– Jag ser tre spår, sa Berit Högman (s), riksdagsledamot och vice ordförande i arbetsmarknadsutskottet. För det första: marknadsorientering för marknadsorienteringens egen skull. För det andra: viljan att skapa mångfald. Skälet är individens vilja, men det kommer även uppifrån. För det tredje: ett sätt att spara pengar. Till exempel när idrottsrörelsen sköter sin anläggning.
Berit Högman tyckte inte att de idéburna vårdgivarna ska se nykooperationen som en konkurrent:
– Ni tjänar på att samarbeta med nya företagsformer. Jag tror mer på armkroken än vågdelaren i det sammanhanget.
Det handlar om en slags kunskapsspridning, menade hon också. Om människor får kunskap får man också veta att det finns mer att välja på än privat och offentligt.
– En del handlar om att lära oss att beskriva oss själva, svarade Lars Pettersson. Men om målet för politiken verkligen är mångfald kan man inte bara arbeta med en form. Då måste man se att det är skillnad mellan ett brukarkollektiv och ett internationellt riskkapitalföretag. I retoriken har vi en upphandlingslagstiftning. I praktiken ser det inte alls ut så. Som stat, kommun eller landsting kan man se till att upphandlingen utformas så att de man vill ska finnas där får plats.

Myter
Kvalitetsfrågan viktig, ansåg Pam Fredman, och att hitta nya vägar att utveckla sektorn.
– Tjänstesektorn är den starkast växande sektorn. Innovationsupphandling är ett begrepp att ta med. Det är ett begrepp inom medicintekniken, och innebär att man upphandlar för ny kunskap, ny utveckling.
Martin Ärnlöv betonade ändå att förutsättningarna kooperativa verksamheter får i samhället är tio gånger så mycket pengar i statliga anslag för utveckling. Och att det finns en rad myter som frodas kring idéburen verksamhet:
– En är att inom non profit jobbar man gratis. En annan är att vi inte kan utföra våra tjänster på ett kvalitativt, professionellt sätt.
– Är det inte upp till organisationerna själva att visa den kvaliteten? undrade Martin Lundborg.
– Vi måste få tillgång till skattemedlen för att kunna driva en äldreomsorg, till exempel. Tre gamla kostar lika mycket som en hel dagisavdelning. Och vi kommer inte åt de pengarna annat än om samhället bjuder in oss.
Man kan redovisa kvalitet, till exempel patientupplevd kvalitet, menade Lars Pettersson. Men när man kommer till kommun och landsting efterfrågas inte den kvaliteten de idéburna erbjuder, utan andra saker. Han tog ett exempel:
– Svenska Röda Korset drev en flyktingförläggning i en stad. Vi gick till kommunen och sa att vi kan göra vissa saker för de pengar ni ger oss som ingen annan kan. Men det var inte det som räknades in i upphandlingen, utan det var det man kunde jämföra med andra. Det som på ytan kan te sig lika är på djupet något annat.

Se människan!
Det var en uppmaning från Mikael Oskarsson, som menade att även om en rad monopol brutits upp går det att göra mycket mer. Till exempel med lagen om valfrihet, eller kanske en äldrepeng.
– Jag tror att mångfalden har mycket att ge till den enskilde. Om vi får förtroendet har vi flera viktiga steg att ta under nästa mandatperiod. Sverige är till exempel det enda landet i Europa som inte har avdragsgilla gåvor.
Pam Fredman betonade att det är universitetet som ska stå för den kompetens som ska utveckla vården och omsorgen.
– Våra studenter och forskare måste få komma i kontakt med mångfalden. De måste få se olika sätt att göra, och ett sätt för att få till det är att lägga till i anbuden för upphandling att man tar emot studenter.
– Det är synd att det i den politiserade debatten så sällan är idéer, innehåll och utveckling som debatteras, det som vi diskuterar här, tyckte Berit Högman.  
Även dagens publik var med i diskussionerna, bland andra Bosse Olsson, Tillväxtverket, som kommenterade Martin Ärnlövs inlägg och menade att det finns offentligt finansierade rådgivningsorganisationer, och att det inte finns något som hindrar Almi från att ge pengar till idéburna organisationer.
– Lagen om offentlig upphandling har kallats ett paradis för jurister, sa han också. Sverige är ett av få länder som upphandlar vård och omsorg – varför ska vi göra det?
– Strukturerna finns rent tekniskt, regelmässigt, men inte i praktiken, kommenterade Martin Ärnlöv.

Studenterna som marknadsförare
Lars Pettersson gjorde några reflektioner:
– Pam: önskemålet om tillgången till våra organisationer – det tar vi till oss! När det gäller marknadsföring: vi är okända. Famnas senaste Novus-undersökning har visat att man gillar den här typen av vårdproduktion, men man känner inte till oss.
– Den bästa marknadsföringen får ni av studenterna, de skulle kunna vara otroliga marknadsförare över hela landet, kommenterade Pam Fredman.
Eva Eriksson, tidigare ordförande i Famna, menade att välfärdssamhället inte hade sett ut som det gör idag om inte det idéburna företagandet funnits.
– Jag har en fråga till politikerna i panelen: varför blir inte detta ett politikområde? Non profit är ju ett!
– Den politiska strukturen är otroligt uppdelad. Min erfarenhet efter åtta år i riksdagen är att det inte går så blixtsnabbt, precis, sa Berit Högman.
– Det finns mycket tradition kring idéburen vård, kommenterade Mikael Oskarsson, men min åsikt är att man inte måste starta ett nytt politiskt stuprör, utan det måste finnas med överallt.

Helena Sundqvist Laurin


Panelen bestod av Mikael Oskarsson, KD, Martin Ärnlöv, Bräcke Diakoni, Pam Fredman, Göte-
borgs Universitet, Lars Pettersson, Famna samt Berit Högman, S.