Referat från Famnas seminarier under 2010 års Almedalsvecka

2. Kvalitetsseminariet, se nedan
1. Ledarskapsseminariet, klicka här
3. Företagarseminariet, klicka här

Kvalitet – inte för att kontrollera utan för att utvecklas och lära

Vad menar vi egentligen med kvalitet? Och vad är det vi mäter – och vad får det för effekter att vi mäter? Kvalitetsfrågorna är oerhört viktiga i utvecklingen av vård och social omsorg i Sverige, och det återspeglades i det mycket välbesökta frukostseminarium Famna arrangerade i Visby under politikerveckan.

Göran Henriks, utvecklingsdirektör vid Qulturum, landstinget Jönköpings län, pekade på två sätt att se på kvalitet:
– Kvalitet lika med följa upp och kontrollera, eller kvalitet i innebörden att skapa arbetssätt där man åstadkommer något bättre varje dag. Hur kan vi jobba för att bli bättre på att åstadkomma något bättre varje dag? Hur kan vi skapa en arbetsplats där det är möjligt, där medarbetaren kan få växa i sitt arbete? Får tillfällen att kritiskt granska och reflektera över vad man åstadkommer? Hur får man ett arbete där man arbetar med sitt arbete och inte vad andra tycker att man ska mäta?

Individen i centrum
Göran Henriks inledde med att önska att individen hålls i centrum när vi talar kvalitet.
– De vi är till för borde vara i fokus. Historiskt sett är kvalitet ett tekniskt begrepp som egentligen syftade till produkthållbarhet. Men här handlar det om tjänster, och tjänster är färskvara. Hur den man är till för upplever det man ger. Och då hamnar vi väldigt nära begreppet värde. Man kan inte ha bra kvalitet om man missbrukar resurser, till exempel.

I panelen fanns också Elisabet Wennlund, sjukhusdirektör vid Stiftelsen Stockholms Sjukhem.
– Jag håller med om det perspektivet. Det som driver oss i organisationerna är att ge en bra vård. Men vi drivs också av en passion för att ta till oss ny kunskap och utveckling, det är två livsnerver som vägs ihop.
Det är många som är med och definierar vad som är kvalitet, menade hon, och beskrev en resa som startade på 80-talet, då frågorna handlade om tillförlitlighet och belyste kvalitet i form av bemötande. På 90-talet handlade det om vårdköer och tillgänglighet. På 00-talet var det frågor som handlar om att ställa allt tillrätta när det går fel.
– Och nu är kvalitetsresan tillbaka i de mjuka värdena.

Även Marika Markovits, direktor för Stockholms Stadsmission deltog i panelen. Hon konstaterade att arbetet med nationella kvalitetsindikatorer inte alls kommit så långt inom social omsorg som inom vården och pekade också ut två fält för kvalitetsarbete: vad myndigheter definierar och förväntar sig, respektive det egna arbetet.
– Det handlar mycket om att systematisera. Vi har börjat systematisera vårt arbete med verksamhetsutveckling de senaste1,5 åren, vilket även innebär arbete med kvalitetsutveckling. Men hur ska vi översätta vår värdegrund i någonting som blir mätbart och kan översättas i kvalitetsindikatorer, undrade Marika Markovits och beskrev de sex punkter som definierar Stockholms Stadsmissions människosyn:
Du är som människa unik, har ett oändligt värde, är en helhet. Du har behov men behövs också. Du har ansvar för ditt liv och dina handlingar men du får misslyckas.
– Jag är inte säker på att våra politiker och tjänstemän är beredda att hjälpa oss att sätta kvalitetsindikatorer på detta när vi kommer till upphandlingssituationen. Men även våra gåvogivare vill se vad vi åstadkommer för skillnad.

Tobias Nilsson, politiskt sakkunnig på Socialdepartementet, menade att frågan är oerhört komplex.
– Det handlar om att få in en annan kultur: en öppnare kultur, där det är naturligt att mäta vad man har gjort för resultat.
Värdeskapande är en jätteviktig del, menade Tobias Nilsson, och pratade om mätningar ur alla tänkbara aspekter:
– Hur kan vi mäta så att vi kan göra samma sak igen - eller undvika att göra om samma misstag? Det är viktigt att få in en lärandekultur. Det finns alltid saker att lära av andra. Vad vi hittills lyckats åstadkomma är en öppenhet. Det är okej att mäta, det har vi uppnått.

Lennart Axelsson, socialdemokratisk riksdagsledamot och ledamot av socialutskottet, berättade att socialdemokraterna arbetar för ett nationellt certifieringssystem för alla offentligt finansierade vårdgivare:
– För att bättre se till att felen inte alls uppstår. Vi har prioriterat att få så många vårdgivare som möjligt, och då är det företagen som prioriterats och inte patienterna. Men vem, vilken vårdgivare, ska man välja? Det är svårt att välja om man inte vet något om kvaliteten. Antalet privata sjukförsäkringar ökar. Det är ett tecken på att man inte känner sig riktigt trygg med den gemensamt finansierade vården, menade han. Socialstyrelsens riktlinjer följs inte, och det gör att vi har en ojämlik vård i landet.
Men certifiering är bara ett av många verktyg, menade Elisabet Wennlund.
– Vi har börjat mäta och redovisa öppet. Men – i dialogerna måste det finnas utrymme för professionen att göra analyser av resultaten. Vården måste få äga sina resultat, analysera och driva vården framåt, utveckla den.
Marika Markovits kände inte igen bilden att man bara sökt mer mångfald men inte ställt kvalitetskrav. I upphandlingar måste man leverera den kvalitet upphandlaren har tänkt sig.
– Det gäller för oss alla att beskriva vår kvalitet.
Men kanske är inte upphandlingarna breda nog. Det finns inget utrymmer för det mervärde de idéburna organisationerna kan stå för.
– Stockholms kommun har redan bestämt sig för vilken kvalitet man vill ha, menade Marika Markovits. Om vi levererar mer räknas det inte in.
Tobias Nilsson ansåg att lagen om offentlig upphandling (LOU) spelar en viktig roll, när det gäller att specificera vad som ska uppnås. Men han ser ett stort problem med certifiering, och menar att det är viktigare att få de nationella riktlinjerna att fungera som det är tänkt.
– Certifiering är ett alldeles för trubbigt verktyg. Det krävs att man gör det mer och mer detaljerat för att säkerställa att ingenting går fel. Och då hämmar man kreativiteten. Allting går inte att mäta, tyckte Tobias Nilsson och vill i större utsträckning låta patienten själv välja, särskilt med hänvisning till de aspekter som inte går att mäta.
– En bra grund är att fundera över hur man säkerställer brukarens trygghet, svarade Lennart Axelsson. Det är inte så jättelätt att välja när man i ett utsatt läge behöver vård.
– Vi levererar med kvalitet utifrån våra värderingar, sa Marika Markovits. Vi tar tillvara både detta och evidensbaserat socialt arbete, det vill säga professionens erfarenhet, forskningsresultat och brukarnas erfarenheter.
Vad kan politiken göra för att stimulera kvalitetsarbete, undrade dagens moderator Mattias Lundberg.
– Det är självklart att vårdens kvalitet uppstår i mötet mellan personalen och patienten eller brukaren. Vi har sett behovet av att personalen får utrymme att diskutera sitt arbete. Från politikens sida kan vi se till att ge personalen den utbildning som behövs för att kunna jobba på ett professionellt sätt, menade Lennart Axelsson.
– En av politikens viktigaste uppgifter är att motstå frestelsen att detaljreglera, sa Tobias Nilsson. Ge istället bidrag, verktyg. För att kunna se vad som fungerar, och vad som inte fungerar ur patientens perspektiv.

Komplexitet
Göran Henriks fick avsluta detta frukostseminarium med några tankar kring kvalitet:
– Det som definierar vården är vår komplexitet. Det som kännetecknar komplexa verksamheter är till exempel att små förändringar kan få stora konsekvenser. Har vi ett partnerskap med våra kunder, patienter, brukare, som är så bra att de uppfattar att vi gör vårt yttersta för dem? I mitt system är vi inte alls där. Hur får vi ett system som jobbar genom dem vi är till för?

Är vården bra eller är den inte bra? Hur ska man kunna skapa ett ledarskap där man ser det människor är bra på? En kultur där alla får chansen att bjuda till och vara med?

- Här är Famna och non-profitorganisationerna oerhört värdefulla. Här drivs man av värden man vill åstadkomma. Det finns grundläggande principer och värderingar som också leder till att man vet hur man ska berömma och uppmärksamma vad man har åstadkommit, sade Göran Henriks.

Helena Sundqvist Laurin

Seminariet var mer än välbesökt, människor satt i fönstersmygarna, vid borden och stod
längs väggarna för att lyssna på vad panelen hade att säga om kvalitetsfrågorna.