2016-06-27

Mats Jutterström

Idéburet företagande

Forskarrapport: Kapital och finansiering för idéburna inom välfärd

Forskare vid Score har genom enkäter och intervjuer med idéburna inom välfärden försökt skapa en bild av svårigheter och villkor för idéburna som agerar inom vård, skola och omsorg. Forskningsrapporten tar upp finansiering och kapitalbehov vid en idéburen verksamhets tre olika faser: vid etablering och start, vid drift och löpande verksamhet, samt vid tillväxt och expansion. Forskarna konstaterar att det i Sverige funnits ganska lite forskning på området, och att deras forskningsbidrag är ett försök att få en klarare bild över varför idéburna aktörer inom svensk välfärd vanligen är jämförelsevis små och få.

Rapporten heter ”Ideella organisationer i välfärden, finansiella förutsättningar vid etablering, expansion och löpande verksamhet” och kan i sin helhet laddas ner här.

Rapporten är en oberoende genomförd undersökning som skrivits av forskarna Mats Jutterström och Ola Segnestam Larsson vid Score (ett samarbete mellan Handelshögskolan och Universitet i Stockholm).  Rapporten är utförd fristående från, men på uppdrag av, Arbetsgivaralliansen och KFO, med bistånd från Famna, Idéburna Skolors Riksförbund och FSO Fria Förskolor.

Hanna Kauppi, KFO, Mats Jutterström och Ola Segnestam Larsson, Score

Hanna Kauppi, KFO, Mats Jutterström och Ola Segnestam Larsson, Score

Arbetsgivaralliansen och KFO är arbetsgivarorganisationer för väldigt många idéburna i Sverige, har gett Score uppdraget att skriva rapporten.

Bakgrunden till rapporten är att idéburna står för en liten andel av välfärden i Sverige. I exempelvis Norge och Danmark är de idéburna verksamheterna betydligt större som andel av välfärden. Norge och Danmark är välfärdsländer som ändå i övrigt har liknande strukturer som Sverige, så frågan uppstår varför idéburna sektorn är så liten just inom svensk vård, omsorg och skola.

En ytterligare bakgrundsfaktor till rapporten är att frågeställningen om finansiering och kapitalvillkor hittills inte belysts särskilt mycket i svenskt sammanhang. Det finns föreställningar om att idéburna har svårt att få tillgång till kapital som exempelvis banklån, men samtidigt har sådana föreställningar inte granskats ordentligt på vilka sätt de stämmer eller hur det faktiskt ser ut.

Forskarna har därför intervjuat och ställt enkätfrågor till chefer inom idéburna välfärdsverksamheter, t.ex. ordförande eller VD eller ekonomiansvariga för vård, omsorg av olika slag, samt skolor och förskolor.

Rapporten tar upp hur finansiering och kapitalvillkor idag ser ut vid start, under löpande verksamhet och vid tillväxt.

Rapporten behandlar både skolor/förskolor och vård/omsorg, två skilda branscher med olika slags villkor. Skolor och förskolor har elevpeng och upphandlas inte, medan vård och omsorg oftast upphandlas. En annan skillnad är att förskolorna vanligen är små enheter och finns på mindre orter. Det innebär en del skillnader i ekonomiska behov mellan dem som upphandlas och de som har andra finansieringsformer, liksom mellan storlek på verksamheten. Den här rapporten behandlar de två grupperna i mycket som en, och forskarna konstaterar själva att det kan behövas mer studier än denna rapport för att gå på djupet i kunskap.

Mycket nytt kommer forskarna med.Vid seminariet som presenterade rapporten väckte den både intresse och en del frågor, och önskemål om mer forskning och kunskap.

Ola Segnestam Larsson

Ola Segnestam Larsson

Deras resultat pekar på att det finns specifika behov och hinder inom vård, skola, omsorg som utmärker eller drabbar välfärdens idéburna utförare.

Bland hindren nämns att spelregler missgynnar idéburna, och exempelvis nämns upphandlingar och fokus på pris som faktorer som missgynnar idéburna aktörer, vilkas drivkraft är att satsa på kvalitet i sin verksamhet och inte tumma på den för att skapa vinst.

Forskarna skriver att ”problemen med offentlig upphandling är ytterligare ett betydande exempel på att omgivande strukturer i form av regler inte passar ideell sektor. Offentlig upphandling är avgörande för sektorns möjligheter att finansiera den löpande verksamheten”. Många anser det är svårt att hantera det stora administrativa arbete som krävs vid upphandlingar, och åtta av tio ideella organisationer anser att upphandlingar fokuserar för mycket på pris, i stället för på kvalitet.

Mer fokus på kvalitet vid upphandling i stället för pris är en förändring de idéburna efterfrågar. Sju av tio organisationer anser att höga kvalitetskrav vid offentliga upphandlingar mer skulle gynna de ideella organisationernas verksamhet och upphandlingsmöjligheter.

Banklån är ovanligt, konstaterar forskarna. Vid start och expansion sker idéburnas finansiering vanligen på andra sätt än att ta lån i bank eller liknande.

Frågan om varför de idéburna inte tar lån vid start och expansion väckte en längre diskussion vid rapportpresentationen.

Forskarna ville lyfta tanken om de idéburna är försiktiga med eller till och med motståndare till att ta risk, och därför inte tar lån från banker. Forskarna konstaterade att resultaten visar att de idéburna inte gärna belånar sig vid start eller expansion, och i enkätsvaren ”instämmer nästan hälften av organisationerna helt, eller nära nog helt, i påståendet att ideella organisationer ogärna tar ekonomiska risker.”

”Kan det vara så att de idéburna aktörerna är riskaverta, och undviker risk”, var forskarnas konklusion. Om det skulle stämma att idéburna är riskaverta så är inte problemet att banker tvekar att låna ut pengar till idéburna, utan problemet skulle vara att de idéburna inte vill ta risk, och borde lära sig att ta risker.

Nej, hävdade Mimmi von Troil från FSO, Fria förskolor, och menade att skillnad i riskbenägenhet handlar om skillnad i verksamhetsform, det som skiljer aktiebolag contra ideella föreningar är att man har ett personligt ansvar i föreningar.

Nej, ansåg också Birgitta Ljung från Idéburna skolors riksförbund, som var inne på samma sak. Skillnad i risk handlar om en avgörande skillnad i associationsformen. I ett aktiebolag är risken knuten till det juridiska bolaget, medan i en förening är styrelseledamöterna personligt ansvariga för hela ekonomin. Eftersom många förskolor och skolor drivs som personalkooperativ, föräldrakooperativ och är ideella eller ekonomiska föreningar så medför det att styrelseledamöterna måste ta andra hänsyn. Skillnaden skulle alltså vara strukturell, det handlar om associationsformerna, och associationsformen leder till olika slags inställning till risk, där idéburnas föreningsform skapar andra förutsättningar än för bolag.

Enkäten hade påståendet ”Vår organisation tar ogärna ekonomiska risker” och där höll sex av tio organisationer med om påståendet, vilket kan tolkas som riskaversion, menade forskarna.
En diskussion uppstod om enkätsvaren i stället bör tolkas som att de idéburna gör realistiska bedömningar av riskerna, ser verkligheten och undviker onödiga risker, och inte enbart riskaversion, vilket forskarna höll med om var en möjlig tolkning.

DSCF0228När det gäller tillväxt så har forskarna undersökt hur stor andel av idéburna aktörer som har expanderat och vill expandera. Det är 62% som expanderat sedan starten, och en fråga som diskuterades på seminariet var varför inte ännu fler expanderat sedan starten.

Här påpekade Birgitta Ljung att många förskolor och skolor inte har ambitionen att expandera. En förskola kan ha startats med motivet att föräldrar och personal önskar småskalighet med små barngrupper, och att man vill pröva pedagogiska tankar och idéer, och en sådan aktör har då inte en självklar ambition att växa. Fokus ligger i stället på att leverera bra och pedagogisk verksamhet och att utveckla den i sig, till skillnad mot den idag närmast självklara marknadslogiken är att ett företag ska växa. Förutsättningar och drivkraft kan vara helt annorlunda för dessa verksamheter inom förskola och skola.

Mimmi von Troil var inne på samma sak. I en idéburen förskola har man inte alltid fokus på att expandera, utan prioriterar t.ex. att ha en liten barngrupp.

I rapporten skriver forskarna om att idéburna upplever försvårande regler. Birgitta Ljung underströk att det blivit svårare med reglerna. Hon menar att sedan vinstbolag kom in i välfärden har det blivit en helt annan typ av kontroll, som en följd och nödvändighet för att hålla uppe kvaliteten och hålla koll på aktörerna. Det har lett till att lagstiftarna skapat kontrollsystem, och dessa system är i hög grad anpassade efter vinstbolag och stora aktörer, som har möjlighet att anställa eller anlita jurister och administratörer, medan systemet nästan är övermäktigt för de små aktörerna.

Rapporten är ett viktigt steg i förståelsen av idéburnas behov av kapital och finansiering, och forskarna Mats Jutterström och Ola Segnestam Larsson pekade på behov av ytterligare forskning på området i Sverige.