Anders malmstenGeneralsekreterarens blogg

Arbetsförmedlingen – en ny möjlighet för idéburna

Arbetsförmedlingen ska göras om i grunden och ett nytt LOV-system ska utvecklas där fristående aktörer matchar och rustar arbetssökande för de lediga jobben. Detta slås fast i 73-punktsprogrammet som regeringen, C och L kom överens om i januari.

Här öppnar sig en möjlighet för idéburna aktörer – om vi håller oss framme och förklarar vår särart och mervärde. Famna har haft möten med såväl arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S), som hennes statssekreterare Annica Dahl i denna fråga.

Innan dessa möten samlade vi ett antal av Famnas medlemmar som driver arbetsintegrerande sociala företag (ASF) för att få viktig input. Vi har sammanfattat Famnas förslag och åsikter i nio punkter som vi överlämnat till departementsledningen och också skickat till de ansvariga politikerna i MP, C och L.

Möte på Arbetsmarknadsdepartementet. Från vänster: Victoria Engman Broadley, Famna, Ulrika Stuart Hamilton, Famna, Annica Dahl, statssekreterare, Lars Durfelt, Göteborgs Stadsmission och Caroline Renås, departementssekreterare.

Hur bör ett LOV-system (det vill säga ett valfrihetssystem) utformas för att möjliggöra för idéburna aktörer att bli valda av de arbetssökande? Hur bör ersättningssystemet till aktörerna utformas för att möjliggöra uthållighet, innovationskraft och utveckling hos idéburna aktörer? Dessa var de viktigaste frågorna för oss.

Så här ser våra krav och förslag ut inför omgörningen av arbetsförmedlingen:

1. Tre sektorer, inte två i, i all information om arbetsmarknadsaktörer.
Gör alltid åtskillnad mellan offentlig, privat (kommersiell) och idéburen sektor i såväl statistik som annan information. En förutsättning för att beslutsfattare och medborgare ska kunna bedöma och välja idéburna verksamheter är att dessa synliggörs och inte döljs i en tvåsektormodell där allt är antingen ”offentligt” eller ”privat”. Idéburna aktörer måste synliggöras. Det gäller såväl för såväl i valet av utförare som i utvärdering av aktörerna efteråt.

2. En viss andel av leverantörerna inom LOV-systemet bör vara idéburna.
För att utmaningarna på arbetsmarknaden för de arbetslösa, och då särskilt för dem som står långt från arbetsmarknaden, ska antas på bästa möjliga sätt bör en stor variation och mångfald bland utövarna uppmuntras. En substantiell andel idéburna aktörer bör uppmuntras. Att öronmärka delar av valfrihetssystemet skulle möjliggöra detta. (Detta är också ett utmärkt sätt att utvärdera insatserna och skillnaderna mellan de två övriga och idéburen sektor. Se ”Framtidens arbetsförmedling” som nämns nedan.)

De kommersiella aktörerna kommer inte att välkomna detta (vid mötet med statsrådet Johansson och statssekreterare Dahl den 27 februari ville flera till och med från början begränsa urvalet till de nu aktuella stora nationella aktörerna). En parallell möjlighet att rikta sig till idéburna infördes i LOU vid årsskiftet: det är nu möjligt att reservera vissa upphandlingar för aktörer som återinvesterar vinsten.

Mångfalden och bredden hos idéburna organisationer kan ses som en tillgång. Många har fokus på individens hela situation inklusive exempelvis boende, missbruk, behandlingsstöd, hälsa, vilket de kommersiella aktörerna i regel saknar. Famnas erfarenhet är att personer med komplex problematik tenderar att få uppdelat stöd och därför löper stor risk att bli långtidsarbetslösa. Detta kan åtgärdas med hjälp av ovan beskrivna helhetssyn. Eller som antologin Framtidens arbetsförmedling (redaktörer Andreas Bergström & Lars Calmfors, Fores 2018) framhåller: ”Det finns skäl att tro att icke-vinstdrivande aktörer besitter svårmätta egenskaper som brukarna uppskattar” (s 27).

3. Brukarinflytande är helt centralt
Arbetsträning, coachning, stöd, råd och andra tjänster måste utformas utifrån varje brukares egendefinierade behov och önskemål, i dialog med denne. För Famnas medlemmar är ofta brukarmedverkan inbyggd och en integrerad del av verksamheten. Erfarenheter från arbete med ASF-er visar att ett aktivt engagemang från dem det berör förbättrar förutsättningarna att lyckas. Det i sig borde vara ett kvalitetsmått.

4. Möjliggör uppdrag för lokala och regionala aktörer, liksom kluster av idéburna för att fånga både specialisering och bredd
Om urvalet LOV-aktörer begränsas till dem som anses vara nationellt aktiva kommer i stort sett inga idéburna aktörer att kunna kvalificera sig. Det är ytterst få, om ens några, som finns på tillräckligt många olika platser för att klassas som nationella. Tillåt istället kluster av idéburna aktörer i exempelvis en region. Samarbeten i kluster kan också vara ett sätt att fånga olika sorters behov hos de arbetssökande. Alltså flera olika mindre idéburna aktörer med olika specialinriktning och kompetens kan tillsammans lösa individens behov på ett bättre sätt.

5. Uppföljning av resultat och längre placeringsperioder.
Idéburna aktörers verksamhet riktar sig ofta – men inte endast – till människor som står långt från arbetsmarknaden (på grund av kriminalitet, psykisk ohälsa, låg utbildning, missbruk, funktionsnedsättning etc). Eftersom dessa målgrupper står så långt från den reguljära arbetsmarknaden är det inte rimligt att förvänta sig reguljära jobb inom alltför korta placeringsperioder. I vissa fall kommer de aldrig att komma tillbaka i reguljärt lönearbete. Flera av Famnas medlemmar vittnar dock om andra positiva effekter som uppstått för dessa individer då de ingått i någon av de verksamheter och aktiviteter som erbjuds. För att komma åt de goda resultaten arbetar de idéburna ofta med egna uppföljningssystem som är anpassade efter individens specifika förutsättningar och som kan mäta den förändring som ägt rum under placeringsperioden (exempel Hela Människan, Stockholms Stadsmission och IFS/CS Steg för steg). Det finns en önskan om att AF och leverantörerna ska kunna mäta denna typ av stegvisa resultat. Självklart bör dessa resultat även återspeglas i ersättningen till aktörerna.

6. Tjänsterna bör kategoriindelas utifrån avstånd till arbetsmarknaden.
En kategorisering av tjänsterna bör göras utifrån hur långt från arbetsmarknaden individen står eller hur omfattande svårigheter som finns. Denna bedömning bör kopplas till det önskade instrumentet/uppföljningssystemet som nämns i punkten ovan. Att det finns en möjlighet att mäta ingångsvärdet i förhållande till utgångsvärdet även om utfallet inte alltid är ett jobb på den reguljära arbetsmarknaden eller studier som kan förväntas leda till sådant jobb.

Arbetsförmedlingens hittills använda instrument har upplevts som trubbigt, i synnerhet när det gäller att mäta förflyttning närmare arbetsmarknaden från ett mycket svårt utgångsläge. Några Stadsmissioner samt bl a Skyddsvärnet använder en modell som kallas GA, generell anställningsbarhet, som också används av ett antal kommuner. Detta verktyg bör kunna utvecklas för bredare tillämpning.

7. Minskad detaljstyrning, utrymme för innovationer och fokus på resultat
I ett LOV-system kan många lösningar existera sida vid sida och resultaten jämföras med varandra. Experiment och nya metoder ska uppmuntras; ökad innovationsgrad främjas genom idéburen sektor med dess långa tradition av sociala innovationer. (Exempel från idéburen sektor finns, till exempel Stockholm Stadsmissions Blixtjobb.) Utförare bör få utforma tjänsterna utifrån sina värdegrunder och idétraditioner för att skapa bäst resultat och tillsammans med brukare. Självklart måste avarter och lurendrejeri stävjas var det än dyker upp, men allmänt sett är de idéburna aktörerna minst lika professionellt rustade som privat och offentlig sektor. Skillnaden ligger ofta i en mer fångfacetterad verktygslåda och en helhetssyn på individen.

8. Konkurrensneutralitet och offentlig sektors roll
Det kommer att finnas vita fläckar på kartan i ett LOV-system och frågan är vem som ska ta ansvar för dessa. Arbetsförmedlingen? Samhall? Kommunerna? Flera av Famnas medlemmar önskar dock att staten och kommunerna av princip och i praktiken bör förhindras att delta i ett LOV-system och där konkurrera med de idéburna aktörerna. Exakt hur det ska lösas för att säkerställa att människor i hela landet kan få del av arbetsträning, coachning och andra tjänster har vi inte något universalsvar på. Dock anser vi att det inte ska finnas något generellt hinder mot att anställa de arbetslösa i de egna verksamheterna – tvärtom är det ju själva poängen med många arbetsintegrerande sociala företag att sysselsätta människor på ett meningsfullt sätt. För att komma runt eventuella avarter och missbruk av detta i ett LOV-system kan krav på närvaro och handledning på den fysiska arbetsplatsen införas.

9. Sist men inte minst – våga pröva och experimentera
Låt tusen blommor blomma. Alla behöver inte göra likadant. Det blir bättre om olika lösningar tillåts. Utvärdera – gärna med hjälp av oberoende forskare – kontinuerligt och i efterhand. Lär och korrigera. Det system som ska skapas nu på basis av punkt 18 i S+MP+C+L-överenskommelsen, Arbetsförmedlingen reformeras i grunden, är något nytt. Begränsa inte tanken till små variationer av det vi har idag.

Senast uppdaterad 2019-03-18

Fler nyheter från Famna