I helgen tjuvstartade jag lite semesterresande med en långhelg tillsammans med en grupp vänner från ett antal olika länder. Vi träffades i ett vackert sommarhus i belgiska provinsen Limburg, med böljande frukt- och vinodlingar i ett vänligt landskap.

Medan majsolen värmer och sommaren hägrar får jag skriva bloggtext med goda nyheter!
Finansutskottets betänkande FiU 2021/22:28 som sammanfattar ledamöterna syn på idéburen välfärd är en mycket god nyhet, förutsatt att Riksdagen röstar som utskottet. Förändringarna av LOU har vi kämpat för länge. Att det etableras en tydlig definition av idéburen organisation i välfärden är också utmärkt.

Famnas årsmöte i år blir annorlunda. Dels kommer vi att ses fysiskt för första gången på två år. Dels sker det i skuggan av en ny kris i vår närhet. Vi uppmärksammar kriget i Ukraina genom två kulturinslag: musik av ukrainska musiker och text av dramatiker med egna krigserfarenheter från Balkan.

Vissa politiker verkar ha förbluffande svårt att förstå sambandet mellan styrka i kris och villkor till vardags. Alla välkomnar civilsamhällets insatser för Ukraina. Hjälpsändningar, flyktingmottagande och volontärinsatser hyllas – med all rätt. Men för att sådant ska finnas till hands, kunna organiseras och genomföras i en kris måste alla dessa idéburna verksamheter också finnas, frodas och främjas till vardags, mellan kriserna.

Denna blogg skrivs samma dag som Ryssland invaderar Ukraina och bomber faller över ett grannlands territorium. Perspektiv på våra egna bekymmer och utmaningar blir ett annat. Fokus förflyttas.

Nya möjligheter till avtal med kommuner.
Nya dialogformer med Arbetsförmedlingen.
Och ljusning i coronamörkret.

2 november: civilministern svarar på vår debattartikel att det kommer en proposition om idéburen välfärd till våren.
30 november: Civilministern avgår. Ny civilminister tillträder.
3 december: Famna och Studieförbunden ber att få träffa den nya ministern, Ida Karkiainen.
13 december: ministern assistent meddelar att ministern inte har tid att träffa oss ”i nutid”.

Det nordiska guldet: tillit. På det temat avslutade ordföranden i Nordiska Ministerrådet, Bertil Haarder, det nordiska toppmötet om civilsamhället i Köpenhamn. Hans tes var att tilliten kommer sig av självständiga och starka civilsamhällen, något som finns och har funnits länge i alla de nordiska länderna.

Pandemin har gjort oss till nationella stugsittare. Tidigare träffade jag mina nordiska kolleger med jämna mellanrum och utbytte erfarenheter, argument och kunskaper som var bra att ha i arbetet. I mars 2020 träffades vi i Falköping, men det är nästan två år sedan min senaste tjänsteresa utanför landets gränser. Men nu blir det av. Danska Altinget i samarbete med Nordiska ministerrådet och tankesmedjan Måndag morgon ordnar i november en stor konferens i Köpenhamn där civilsamhällets roll och framtid ska dryftas.

Hoppet spirar. Vi har fått hyfsat tydliga signaler om att statsrådet Lena Micko avser att lägga fram en proposition. Men det kommer att dröja till våren och ännu vet vi inte om innehållet blir det vi hoppas på. Samtal med den politiska ledningen på departementet, som Famna fört tillsammans med Studieförbunden, tyder ändå på att ambitionen är att gå på de utredda förslagen i allt väsentligt.