Nya möjligheter till avtal med kommuner.
Nya dialogformer med Arbetsförmedlingen.
Och ljusning i coronamörkret.

2 november: civilministern svarar på vår debattartikel att det kommer en proposition om idéburen välfärd till våren.
30 november: Civilministern avgår. Ny civilminister tillträder.
3 december: Famna och Studieförbunden ber att få träffa den nya ministern, Ida Karkiainen.
13 december: ministern assistent meddelar att ministern inte har tid att träffa oss ”i nutid”.

Det nordiska guldet: tillit. På det temat avslutade ordföranden i Nordiska Ministerrådet, Bertil Haarder, det nordiska toppmötet om civilsamhället i Köpenhamn. Hans tes var att tilliten kommer sig av självständiga och starka civilsamhällen, något som finns och har funnits länge i alla de nordiska länderna.

Pandemin har gjort oss till nationella stugsittare. Tidigare träffade jag mina nordiska kolleger med jämna mellanrum och utbytte erfarenheter, argument och kunskaper som var bra att ha i arbetet. I mars 2020 träffades vi i Falköping, men det är nästan två år sedan min senaste tjänsteresa utanför landets gränser. Men nu blir det av. Danska Altinget i samarbete med Nordiska ministerrådet och tankesmedjan Måndag morgon ordnar i november en stor konferens i Köpenhamn där civilsamhällets roll och framtid ska dryftas.

Hoppet spirar. Vi har fått hyfsat tydliga signaler om att statsrådet Lena Micko avser att lägga fram en proposition. Men det kommer att dröja till våren och ännu vet vi inte om innehållet blir det vi hoppas på. Samtal med den politiska ledningen på departementet, som Famna fört tillsammans med Studieförbunden, tyder ändå på att ambitionen är att gå på de utredda förslagen i allt väsentligt.

Sommaren började med regeringskris och slutade med statsministeravgång. Ingen kan klaga på att den inrikespolitiska agendan skulle vara långtråkig. För en intresseorganisation som Famna innebär turbulensen både möjligheter och problem. Till exempel är det ju inte någon poäng att söka överlämna Nystarapporten till en avgående statsminister. Det får vänta. Men förändringar är också nya möjligheter.

Vad har ärkebiskopen, Timbuktu och socialministern gemensamt? Eller för den delen en poet, en ekonomiskpolitisk talesperson och en historieprofessor? Svar: de medverkade alla vid Nystas lanseringskonferens Ett bättre Sverige. I dessa dagar då nästan all offentlig debatt handlar om regeringsbildning och spekulationer om talmansrundor och extraval vill jag slå ett slag för ett mer långsiktigt arbete.

Famna, Forum och Fremia färdas faktiskt fint för framgångsrik fartfylld förtroendefull framtid. Förvånad? Förväntansfull?

FFF-processen kallar vi det gemensamma arbetet, vilket förstås lånar sig till övningar i allitteration…

En tidigare chef sade till mig för många år sedan att ”man kan dela in människor i två kategorier: de som ger energi och de som tar energi”. Under årens lopp har jag tänkt på det och funnit att det ofta stämmer. På samma sätt har jag tänkt att möten fungerar: vissa ger energi och vissa tar energi.
Att hålla möten som ger energi är en extra stor utmaning när de är digitala och ingen är i rummet mer än du själv och din datorskärm. Ärligt talat är de flesta sådana möten denna vår rätt utmattande.

Att driva medlemmarnas frågor, att vara verksam i en intresseorganisation, innebär vissa dagar spännande möten med beslutsfattare, medial uppmärksamhet och beröm från omvärlden i sociala medier. Andra dagar tröskar vi på utan att någon människa, inom eller utom organisationen, gör vågen. Den del av vårt arbete som i regel inte får någon särskild uppmärksamhet, utom möjligen i vår egen verksamhetsberättelse där vi publicerar en lista, är alla de remissvar vi skriver. Så nu ska jag ägna bloggen åt att beskriva lite av detta dagliga påverkansarbete.