Anders malmstenAktuellt, Idéburet företagande, Medlemsnyheter

HOPP Stockholm – ny medlem i Famna

 

– Vi behövs, säger Julia Matthis. Och vi skulle behöva växa. Skulle behöva anställa fler terapeuter.

Människor som söker sig till HOPP Stockholm har utsatts för sexuella övergrepp i barndomen. Ofta har de utsatts i åldern 4-12 år. De behöver en lång tid av samtal för att bearbeta de övergrepp de varit med om. Det är vanligt att de här människorna skuldbelägger sig själv, känner djup skam över det som hänt, och har svårt och behöver lång tid för att kunna berätta, bearbeta och kunna se framåt.

HOPP Stockholm ger hjälp till dem som är 18 år och uppåt. Många av dem har redan kontakt med psykiatrin inom landstinget. Men för en del av dem behandlas någon enskild diagnos, till exempel depression, i den ordinarie psykiatrin. De underliggande problemen och behoven kommer inte alltid fram i den ordinarie psykiatrin, och behandlas inte.

– Psykiatrin är ofta väldigt slimmad, säger Julia Matthis.

Patienterna kommer via rekommendationer och ungdomsmottagningar, eller via vårdcentraler, läkare, socialtjänst och polis. HOPP Stockholm har 150-200 personer årligen som söker stöd och hjälp, men mottagningen kan inte ta emot alla i nuläget.

– Olyckligt med väntetid, säger Julia Matthis.  När människor tagit det stora steget att söka hjälp borde de inte behöva vänta alltför länge.

Landstinget och staden betalar inte för behandlingarna, och därmed går det inte att anställa terapeuter och går inte att växa fast det finns behov.

Mottagningen får stöd från Stockholms stad, till lokaler, organisation och stödsamtal, men inte till behandling – vilket är det de flesta behöver. Staden har varit lättare att få stöd och förståelse från än landstinget, kanske för att staden jobbat längre med idéburna, via bland annat kvinnojourer. Men Julia Matthis upplever att hos landstinget finns ingen riktig förståelse.

De som söker sig till HOPP Stockholm har varit utsatta för övergrepp från en tillitsperson, och det har lett till att de förlorat grundtrygghet. De behöver bygga tillit igen, och sedan börja jobba med framtidsbild och hopp om att kunna påverka sitt liv.

– Detta är utsatta människor, säger Julia Matthis, och undersökningar visar att den här gruppen inte är den som klagar. De säger inget, vågar inte, för att övergreppen är förknippade med raserad självbild, skam och egen skuldkänsla. De människor och patienter som verkligen orkar göra sin röst hörd och klaga på vården är ofta somatiskt sjuka, där deras situation inte är förankrad i skuld. Men den här gruppen, de som utsatts för övergrepp, är tysta.

Förutom att se hela människans situation och behov, så blir HOPP Stockholm också en talesperson för individerna, bland annat för att hjälpa dem vidare rätt i vård och terapi. HOPP Stockholm har mycket goda erfarenheter av samarbete med bland annat Ersta diakonis verksamheter, som är en annan Famna-medlem, dit en del patienter kunnat hänvisas.

HOPP Stockholm erbjuder både gruppsamtal och enskilda samtal, och stöd för anhöriga.

Verksamheten anordnar föreläsningar för dem som söker hjälp och deras anhöriga, för att ge kunskap och förståelse för de konsekvenser som övergreppen inneburit.  HOPP Stockholm föreläser också externt för skolpersonal, socialtjänst, polis etc. för att utbilda dem i hur barn som utsätts ska kunna upptäckas, och hur dessa yrkesgrupper ska förstå signaler och symptom som barn visar vid övergrepp.

– Vi vill expandera, för att vi behövs, säger Julia Matthis.

Och ett skäl till att HOPP Stockholm gått med i Famna är att de inte vill vara ensamma, de behöver stöd för att få bättre villkor för sin verksamhet.

HOPP Stockholm illustrerar tydligt en del av de problem som andra Famna-medlemmar beskrivit: Att upphandlingsförfrågningar från kommuner och landsting inte alltid stämmer med de patientbehov som finns. I den frågan har Famna länge påtalat att kommuner och landsting borde se till de behov som idéburna verksamheter upptäckt.

Jag frågar Julia Matthis hur HOPP Stockholm gör för att visa sin omfattande verksamhet för kommun och landsting i Stockholm. För om nu inte det offentliga betalar för terapierna, utan bara stödjer lokaler och organisation, och intäkterna i övrigt kommer från andra håll, så blir ju verksamheten ”osynlig” för kommun och landsting. De betalar inget, och ser därmed inte verksamhetens omfattning.

Julia Matthis bekräftar att det är ett problem. HOPP Stockholm ger långvarig och omfattande terapeutisk hjälp åt mer än hundra personer varje år, men det syns inte i kommunens eller landstingets räkenskaper.

– De som ser oss och vet vad vi gör finns inom professionen, som skolor och socialtjänst, och bland patienterna.

De många som söker sig till HOPP Stockholm visar att behovet finns, och att kvaliteten som HOPP Stockholm erbjuder är ett renommé som fått vingar.

 

Här en länk till HOPP Stockholm

 

(Publicerad 150907, förtydligad 0908 med meningen:

“Mottagningen får stöd från Stockholms stad, till lokaler, organisation och stödsamtal, men inte till behandling – vilket är det de flesta behöver.” Hade tidigare annan formulering.)

)

Senast uppdaterad 2019-08-27

Fler nyheter från Famna