Vi genomförde Falköping 2020 trots allt. Den nordiska ledarskapskonferensen – som vi planerat i tio månader och som råkade sammanfalla med de dagar då allt mer stängdes och nyheterna om nya virusfall duggade tätt – gick av stapeln förra veckan.
Själva konferensen blev en illustration av ledarskap och behovet av att ställa om och vara flexibel. Ingen var oberörd och många reste därifrån i vetskap om att de skulle hantera stängda skolor, krisplaner för anställdas hälsa på boenden för sköra människor eller risk för smittspridning inom vård och omsorg så snart de kom hem, eller per telefon redan dessförinnan.
Pianisten som skulle ackompanjera artisten som inte kunde komma sade ”the show must go on” – en replik jag tidigare endast hört i amerikanska filmer – och spelade två helt andra stycken än de planerade och utan sångerskan.
Samtidigt som vi i två dagar (11–12 mars) diskuterade ledarskap och nätverkade med våra danska och norska kolleger, kom den ena nyheten efter den andra. Medan vi åt en fin middag tillsammans på Kurorten Mösseberg, ja, till och med när bandet Ersta Rock under Stefan Nilssons ledning spelade, fattades löpande beslut om åtgärder hemmavid. Våra danska kolleger fick veta att alla skolor skulle stängas. Våra norska kolleger tog samtidigt också del av mer drastiska åtgärder än vad Sverige hittills genomfört.
Konferensen samlade 150 personer – trots allt. Var det ansvarslöst att genomföra den? Jag tycker inte det. Vi fick cirka 30 procents avhopp, varav vissa medverkande från till exempel EU-kommissionen som fått reseförbud av sina arbetsgivare. Civilminister Lena Micko medverkade enligt plan och vi som var på plats lärde oss en hel del viktigt för framtiden från forskare, ledarskapskonsulter, utredare, utbildare och andra nyckelpersoner i idéburen sektor.
Just då fanns en rekommendation om att inte ordna evenemang med fler än 500 personer: den gränsen visste vi ju redan på förhand att vi skulle underskrida med marginal eftersom det som mest var 195 anmälda.
När jag skriver detta en vecka senare är känslan av nationell kris påtaglig. Jag vet att Famnas medlemmar i alla sina verksamheter hanterar detta virus efter bästa professionella förmåga. Vård- och omsorgspersonal befinner sig överallt i frontlinjen och måste vara extra rädda om varandra, sina brukare, boende och patienter. Kolleger och chefer går in i verksamheterna och täcker upp för medarbetare när brister och akuta situationer uppstår. Många möten ställs in eller genomförs digitalt. Det är även i den bemärkelsen en samling – en kraftsamling – i Coronans tid.
Som framgår på andra ställen på Famnas webbplats och i nyhetsbrevet lägger vi dock inte ned. Vi lär oss andra sätt att arbeta – på distans, via digitala möten eller genom andra prioriteringar. Vi kommer att genomföra såväl Tillväxtprojektet som styrelsemöten och årsmötet enligt plan. Civos samtalsserie om hur sektorn ska bli starkare genom NyOrg genomförs också enligt plan – men med möjlighet att delta per distans. Det skulle vara frestande att avsluta bloggtexten med den där amerikanska filmrepliken, men jag vill inte bli beskylld för klyschor eller lättsinne. Vår verksamhet är verkligen inte någon show. Det handlar om samling i Coronans tid.
Senast uppdaterad 2020-04-20
Fler nyheter från Famna