Först en bakgrund om ”Möjligt, tillåtet och tillgängligt” (SOU 2018:44):
Utredningen har haft i uppdrag att göra en översyn av de bestämmelser i LOU som inte omfattas av EU-direktiven om offentlig upphandling. Syftet med översynen har varit att utreda hur regelverket kan göras enklare och mer flexibelt. I uppdraget har också ingått att beakta idéburna leverantörers intressen.
En annan viktig fråga har varit att överväga vilka åtgärder som kan vidtas för att minska antalet överprövningsmål, dvs att minska antalet överklaganden på offentliga upphandlingar. Utredningen har också analyserat för- och nackdelar med bestämmelser om skyldighet för den förlorande parten att ersätta motpartens processkostnader.
Hur blev det då?
Amir Daneshpip:
Vid en snabbgranskning av slutbetänkandet från utredningen kan konstateras att utredningen bland annat föreslår att det ska vara möjligt att direktupphandla sociala tjänster och andra särskilda tjänster (däribland välfärdstjänster) under EU:s tröskelvärde om 750 000 euro (drygt 7 miljoner kr). Detta förslag skiljer sig på en viktig punkt från det lagförslag beträffande upphandling av välfärdstjänster som klubbades i riksdagen den 7 juni 2018:
I den proposition som ligger till grund för det riksdagsbeslutet i juni (prop. 2017/18:158) föreslogs nämligen – trots att EU-direktiven inte kräver en sådan ordning och till skillnad från hur det ursprungliga förslaget var formulerat i Välfärdsutredningen – krav på t.ex. annonsering och dokumentation vid upphandling av välfärdstjänster.
Direktupphandlingar ända upp till tröskelvärdet?
Famna påpekade i sitt remissvar att dessa krav inte var nödvändiga, särskilt eftersom EU-lagstiftaren inte har ställt några sådana krav. Det nu antagna lagförslaget som träder ikraft den 1 januari 2019 innebär att upphandlande myndigheter som avser att upphandla välfärdstjänster under tröskelvärdet om 7 miljoner kr ska informera om upphandlingen genom att publicera en annons. Huvudregeln är alltså att annonsering ska ske. Från denna huvudregel stadgas dock ett undantag från annonsering och det är om värdet av upphandlingen beräknas understiga 28 procent av tröskelvärdet, dvs. om värdet understiger 2 miljoner kr. Med andra ord är direktupphandlingar av välfärdstjänster möjliga om värdet understiger 2 miljoner kr i och med riksdagsbeslutet den7 juni. Detta är ett steg i den riktning som Famna drivit och är bra.
Det förslag som presenteras i utredningen ligger dock mer i linje med vad Famna tidigare föreslagit, nämligen att det ska vara möjligt att direktupphandla upp till 7 miljoner kr. Utredningens förslag i denna del lämnar ett betydligt större handlingsutrymme för upphandlande myndigheter att vända sig direkt till idéburna organisationer och ligger väl i linje med EU-direktiven på upphandlingsområdet.
Processkostnader
Famna noterar också att utredningen lämnat förslag på regler kring processkostnadsansvar. Utredningen bedömer i denna del att ett processkostnadsansvar skulle minska antalet överprövningsmål – vilket är mycket troligt. Processkostnadsansvar innebär alltså att förlorande part i ett överprövningsmål ska ersätta motpartens processkostnader. Med en sådan ordning finns det en risk för att idéburna leverantörer (och små- och medelstora företag) framöver kommer att avstå från att begära överprövning eftersom man riskerar rättegångskostnader.
Huruvida sådana regler bör införas i överprövningsmål eller inte behöver vi fundera noga på och är något Famna kommer att ta slutlig ställning till i sitt remissvar.
Utredningen har ännu inte skickats ut på remiss, så det väntar vi på, konstaterar Amir Daneshpip.
Senast uppdaterad 2019-08-27
Fler nyheter från Famna