I svensk institutionshistoria finns många exempel på nedlåtande människosyn inför annorlunda människor. Exempelvis i beteckningar som ”dövstumma med komplicerat lyte”, som förr gavs åt döva med funktionsnedsättning.
Lyckligtvis sker förändringar. Mo Gård startade 1947, och många omsorgslagar och år efteråt är Mo Gård centrum i ett universum som spänner vida över landet, och drivs av en mer respektfull, modern människosyn.
Stiftelsen Mo Gårds olika företagsverksamheter driver skolor, erbjuder daglig verksamhet, boende, sysselsättning för personer med dövblindhet. Från Skåne till Uppland ges omsorg och möjlighet till meningsfullt arbete, fritid och liv.
Mo Gård driver en gymnasiesärskola för elever som talar teckenspråk eller som behöver stöd i sin kommunikation i kombination med olika funktionsnedsättningar.
Genom stiftelsen Mo Gård drivs också ett Nationellt KunskapsCenter för DövBlindfrågor (Nkcdb).
Några av kunskapscentret Nkcdb:s viktigaste uppdrag är att utveckla forskning, och sprida kunskap om personer med dövblindhet och deras livssituation. Andra viktiga uppdrag för Nkcdb är att ge expertstöd till landsting och andra huvudmän, stödja kommuner, landsting och andra aktörer med kompetensutveckling, och att vara en samordnande nationell kontaktpunkt. Centret drivs på uppdrag från Socialstyrelsen och ligger i Lund.
”Dövblindhet väcker ofta starka känslor i samhället. Många vet inte vad begreppet innebär, och i landstingen, kommunerna och hos andra samhällsaktörer är kunskaperna om dövblindhet ofta begränsade”, skriver Nationellt kunskapscenter för dövblindfrågor (Nkcdb) på sin hemsida.
Stiftelsen Mo Gård, detta universum för dövblindas liv i Sverige, har en av sina stjärnor i Finspång, en liten ort i Östergötland. Andra starkt lysande stjärnor ligger spridda i Uppland, Skåne och andra orter i Östergötland.
Mo Gård
Finspång är en bruksort som haft stora metallverk och har tillverkat kanoner och kulor i ett par hundra år. Idag bor det ca 20 000 invånare i Finspång, och härifrån kommer två svenska OS-guldmedaljörer, enligt Wikipedia.
I Finspång driver Mo Gård en handelsträdgård som är populär året om. Plantor köps av både privatkunder och kommunen. En annan av Mo Gårds dagliga verksamheter är ett återbruk av gamla maskiner, t.ex. tvättmaskiner. Arbetet passar även för en person med begränsad syn som kan använda händer och känna, och sedan separera material och sortera.
I Enköping driver Mo Gård t.ex. daglig verksamhet i ett vandrarhem som heter Gula Villan. Det ger arbetstillfällen och träningsmöjligheter. Vandrarhemmet Gula Villan ligger centralt i Enköping nere vid hamnen där Enköpingsån rinner ut i Mälaren. Enköping kallas ibland Parkernas stad, eftersom staden är känd för sina parker.
Alla med dövblindhet är inte totalt döva eller totalt blinda. Många har syn- eller hörselrester – eller något av dem. Att ha dövblindhet innebär att man har så pass gravt nedsatt syn och/eller hörsel så att funktionsnedsättningarna skapar stora svårigheter i dagliga livsföringen, och funktionsnedsättningarna försvårar för varandra.
Enligt vissa uppgifter finns omkring 2000 personer med dövblindhet i Sverige (0-65 år). Omkring 400 av dem har medfödd dövblindhet.
Den som är nyfiken kan till exempel läsa bloggar från livet med dövblindhet. En samling bloggar finns på länk här, och en av dessa bloggar är Dövblind och glad, av Tina som bloggar om sitt liv, och här skriver ett avsnitt om sin käpp, ett av hennes hjälpmedel.
Att ha nedsatt syn och hörsel, samt andra behov, gör det svårt att arbeta och att hitta lämplig sysselsättning. Men Mo Gård erbjuder sysselsättning i daglig verksamhet med stöd, och skola, boende, fritid, dagverksamhet och arbete på flera ställen runt landet.
De flesta som bor eller går på verksamhet inom Mo Gård har fler diagnoser än dövblindhet.
Teckenspråksmiljön är viktig. Möjligheten att kommunicera är grunden för allt för att kunna ha en bra fritid, sysselsättning och boende. Möjligheten att kommunicera och ha tillgång till en teckenspråkig miljö är central på Mo Gård.
Mo Gård har HVB-hem och LLS på flera olika ställen runt landet och jag undrar Varför finns ni där ni finns?
”Vi vill att våra verksamheter ska finnas där det finns störst behov av våra tjänster”, säger Ulrika Karlsson Greiff.
Mo Gård satsar mycket på kvalitet i verksamheten. Överskott återinvesteras i att höja kvaliteten. På Mo Gårds verksamheter ska personalen kunna teckenspråk, taktilt teckenspråk och även socialhaptiskt teckenspråk, efter vilket behov som finns.
Det finns många olika sätt att kommunicera med personer med dövblindhet: teckenspråk, taktilt teckenspråk, tal med hjälp av hörseltekniska hjälpmedel, punktskrift eller skrift med stor stil. Vilket sätt man väljer beror på vad som passar den enskilde personen.
Taktilt teckenspråk är ett teckenspråk där handrörelserna avläses med känseln. Det taktila teckenspråket används av personer med dövblindhet.
Socialhaptisk kommunikation är tänkt att fungera som ett komplement till det talade eller tecknade språket i en kommunikationssituation. Kommunikation sker genom kroppskontakt på neutrala zoner på kroppen och är bunden till situation, sammanhang, rum och orientering.
Föreningen Sveriges dövblinda berättar på sin hemsida om Linda Eriksson, som har nedsatt syn och hörsel:
”Med taktilt teckenspråk kan den som har både nedsatt syn och nedsatt hörsel uttrycka sig. Det går faktiskt att säga allt. Men det är inte lätt att lära sig, särskilt om man är född med dövblindhet.
Linda Eriksson tycker att allt går att uttrycka – hon gör det bara på ett annat sätt.
Linda har haft nedsatt syn och hörsel så länge hon kan minnas, och i 10-årsåldern började hon använda sig av taktilt teckenspråk för att hänga med i samtal.
I det taktila teckenspråket tas tecknen emot med hjälp av känseln. Den som tecknar låter personens händer följa med i rörelserna. Också tonfall går att få fram genom rörelse. Om någon skriker kan det tecknas med hårda ryckiga rörelser. Pratar personen milt tecknas meningarna mer mjukt och svepande.
Det största hindret med taktilt teckenspråk uppstår när personer med dövblindhet ska tala med varandra i grupp. Enstaka personer kan samtala med två andra samtidigt – alla håller då i varandras händer – men det kan lätt bli rörigt att hänga med. På möten med fler personer än tre krävs alltid att varje person har en egen tolk, som fungerar som syn och hörsel. Tolkarna beskriver då hela omgivningen, människors ansiktsuttryck och vad andra runt omkring säger.
Linda Eriksson tycker inte att det finns något som inte går att få fram med taktilt teckenspråk.
Det är bara ett annat sätt än att tala.
Linda Eriksson är i dag vice ordförande i Förbundet Sveriges dövblinda. Trots att hon nästan inte ser eller hör alls, har hon en fil.kand. i teckenspråk, och har även läst delar av magisterkursen.
Förr trodde folk att de här barnen per automatik hade begränsad tankeförmåga. Men ingen kan veta om ett barn har mentala funktionsnedsättningar förrän man har gjort ett genuint försök att lära barnet kommunicera, enligt Per Nyling, som är specialpedagog på Nationellt kunskapscentrum för dövblindfrågor.”
Hela artikeln om Linda finns på länk här.
Du kan läsa om taktilt teckenspråk här och om socialhaptiska signaler här, som är sätt att förmedla händelser och känslor i nuet.
Mo Gård
Några andra intressanta länkar:
För familjer som har barn som är döva, hörselskadade eller har språkstörning finns en föräldraförening som heter DHB, på länk här.
Och det finns lexikon för teckenspråk, på länk här .
Senast uppdaterad 2017-02-27
Fler nyheter från Famna