Formbar verksamhet ger unik väg tillbaka till arbete
#viforandrarvalfarden
Fontänhuset i Sandviken fyller en lucka i välfärden. De erbjuder en väg tillbaka till arbetslivet utan fyrkantiga krav och med fokus på de små stegen. Något som medlemmarna uppskattar – men också kommunen, som tecknat ett IOP för att garantera verksamhetens fortlevnad.
Fontänhus finns på flera platser i landet. De bedriver en psykosocial, arbetsinriktad rehabilitering, men där fokus ligger på återhämtning. Här finns ingen stress och inget slutdatum. Man blir medlem, det är frivilligt och gratis, och man får vara kvar så länge man behöver.
– Alla som upplever psykisk ohälsa är välkomna hit. Vi är en förening och den driver vi tillsammans med dem som kommer hit, våra medlemmar, säger verksamhetschef Maria Reeves.
Donna är den som först blev medlem i Fontänhuset i Sandviken. Efter att ha drabbats av en utmattningsdepression blev hon mer eller mindre sängliggande i ett år. Hon blev av med jobbet och fick dessutom en hjärnblödning. Under denna tunga period fick hon ett tips om Fontänhuset av sin boendestödjare. Det var ett tips som kom att förändra hennes liv.
– I dag mår jag jättebra. Det är helt otroligt vilken resa jag gjort. Jag tror faktiskt att om Fontänhuset funnits tidigare och jag kunnat få stöd direkt, då hade jag kommit tillbaka i arbete.
Det hon menar gjort skillnad för henne är sammanhållningen, den varma gemenskapen. Att de hon träffar på Fontänhuset har egna resor bakom sig och att hon aldrig behövt förklara sig där.
Använder metoden ”den arbetsinriktade dagen”
Även om pressen ska vara låg och det primära syftet är att människor ska ges möjlighet att läka, är målet på sikt att man efter en tid ska känna sig redo för att återgå till ett arbete. På Fontänhuset kallar man metoden man använder för ”den arbetsinriktade dagen”. I Sandviken finns tre olika inriktningar av arbetsuppgifter att välja bland; kök, service eller kontor. För Donna har det blivit mest kontor, för det är där hon har sin bakgrund och där hon känner att hon kan bidra mest. Hon kan stötta och hjälpa andra, tack vare sin långa erfarenhet.
– Jag har haft en bra karriär, varit chef inom dokumentationshanteringssystem. Men då minns jag att jag kände – varför gör jag det här? Det frågar jag mig aldrig när jag går till Fontänhuset.
Donna kommer aldrig komma tillbaka till arbetsmarknaden. Hon har både fysiska och psykiska men efter sin tuffa period och är nu det som kallas sjukpensionär. Däremot finns flera andra som hittat tillbaka tack vare Fontänhuset. Donna nämner en ung person som till en början inte klarade att ta sig från busshållplatsen till verksamheten, utan som behövde bli mött av någon. Idag studerar den personen på folkhögskola.
Maria Reeves bekräftar bilden. Här finns flera historier med lyckliga slut. Nyckeln tror hon är att det finns ”lite svängrum”.
– Vi är verkligen inte bara en träffpunkt eller ett ställe för att umgås och fika. Vi har ett tydligt uppdrag och redovisar både till kommunen och till Socialstyrelsen. Men, för vissa med psykisk ohälsa så passar inte att arbetsträna, det är ett för stort steg. De är inte redo att börja stapla varor i en butik ett visst antal timmar. Man behöver lite flexibilitet, och det kan vi erbjuda.
Alla som deltar kan vara med och forma verksamheten
Fontänhuset drivs som ett IOP, ett idéburet offentligt partnerskap, med kommunen. I Sandviken var det faktiskt kommunen som initierade verksamheten. Man såg ett behov som inte kunde tillgodoses med det som fanns i kommunens verktygslåda. Man insåg också att det fanns fördelar med att denna verksamhet skulle drivas i idéburen regi. Att Fontänhuset är en idéburen aktör menar Maria ger flera fördelar för dem som kommer dit. Alla som deltar är medlemmar och har möjlighet att på demokratisk väg vara med och forma verksamheten.
– I en kommunal verksamhet får psykiskt sjuka personer sällan det utrymmet.
Rent praktiskt kan det handla om vilka intressen gruppen har och vad de deltagande känner vore meningsfulla arbetsuppgifter.
– Finns ett stort intresse för odling i gruppen, då kan vi satsa på ett växthus. Vi är lyhörda och har möjlighet att omforma oss efter behov, på ett sätt en kommunal verksamhet inte kan.
Donna menar att Fontänhuset är en pusselbit som verkligen saknats inom välfärden, ett glapp som man nu fyller i Sandviken.
– Det ger inte bara mindre lidande för psykiskt sjuka människor. Det är också på sikt bättre för samhällsekonomin, om människor kommer tillbaka i arbete och börjar betala skatt igen. Alla vinner på att Fontänhuset finns.