Rebecka Andersson, generalsekreterare på Unizon, är inte förvånad.
– Den bild som målas upp stämmer väl överens med det vi ser på våra jourer. Samhällets kunskap och insatser brister och man förlitar sig på oss idéburna. Det blir en stor insats för oss. Det handlar inte bara om att ge skydd och stöd, utan också om att fungera som en slags lots för att hjälpa kvinnorna att hitta rätt i den nya tillvaron.
Varför det är så här tycker Rebecka Andersson är en svårare fråga att svara på.
– En dålig dag kan jag tro att man bryr sig mindre om kvinnor och barn. En bättre dag tror jag det handlar om okunskap. Man förstår helt enkelt inte hur allvarliga hot de här kvinnorna och barnen lever under. Det genomsyrar över lag hur vi ser på mäns våld mot kvinnor, att vi inte kan ta in hur allvarligt det är.
Männen som lever med skyddad identitet har oftast upplevt hot på grund av sitt arbete eller lämnat en kriminell miljö bakom sig. Det stöd de erbjuds, som bekostas av socialtjänsten, innefattar i många fall stöd dygnet runt, hjälp med bostad, terapi, skuldsanering och sysselsättning. Något motsvarande för kvinnor och barn finns inte. Rebecka Andersson på Unizon hoppas att rapporten ska vända en utveckling där man satsar allt mindre på våldsutsatta kvinnor.
– Vi ser att det blir svårare att beviljas skyddat boende och att antalet dygn man beviljas skydd i genomsnitt blir färre.
Nu vill Unizon se att man satsar på den upparbetade struktur som finns för att bättre stötta kvinnorna, även efter att de fått en skyddad identitet.
– Kvinnor och barn förtjänar givetvis samma stöd och möjlighet till återhämtning. De behöver också hjälp att hitta försörjning, få tillgång till en trygg bostad, få säkrad skolgång för sina barn och stöttas ekonomiskt, eftersom de ofta utsatts för det vi kallar ekonomiskt våld. För att lösa detta hoppas jag att man använder den idéburna rörelsen och tar tillvara på vår kompetens i de här frågorna.
