Det var full fart ända in i kaklet 2025 och 2026 har startat med rejäl energi. I slutet av december rasslade det till från Regeringskansliet och alla myndigheter fick sina regleringsbrev. Tror att vi aldrig tidigare sett så många som direkt uppmärksammar vår sektor och ger myndigheterna uppdrag att fördjupa kunskapen, samarbeta mer med oss och överbrygga hinder. I december kom ju också flera domar, både i Sverige och hos våra grannar i Norge som tydliggör rättsläget för reserverade upphandlingar. Till det ska Upphandlingsmyndigheten strax sätta i gång med uppdraget de fick i budgeten om att ta fram förslag på lagreglering av IOP.
Tillsammans med Fremia och ett 15-tal ledare för civilsamhällesorganisationer fick jag förra veckan också förmånen att besöka London under några dagar. Där vi fick besöka och tid att samtala med åtta olika organisationer som på väldigt många sätt står inför samma utmaningar som vi står inför. Behov som vi ser men inte alltid vet hur vi ska möta, ett politiskt klimat fullt av populism och växande klyftor, minskande resurser och ökade behov och förväntningar, demokrati under press, utmaningarna i att hitta konstruktiva samarbetsformer med varandra och med det offentliga. Men framför allt fick vi se många exempel på den enorma kraft som finns när civilsamhällets aktörer får – eller tar sig – utrymme. De hittar vägar att jobba smartare, dela resurser, erfarenheter och kompetens. Hitta andra finansieringslösningar. Nya sätt att utveckla, utvärdera och mäta utfall.
Att få se och inspireras av andra men också ha tid att resonera öppet om både det som går bra och det som är genuint svårt ger energi för att kavla upp ärmarna ett varv till.
Det finns verkligen sån enorm potential i hur vi kan fortsätta utveckla vår välfärd och vara en motkraft till den världsutveckling som många gånger känns nattsvart. Vi får påminna oss om Martin Luther King Jr’s ord; bara när det är tillräckligt mörkt kan vi se stjärnorna.
Och vara tacksamma att himlen fullkomligt lyser av stjärnor.
Några av våra medlemmar
