Hallå där Olga Persson, ordförande Unizon. 2024 skärptes lagstiftningen för skyddat boende med en tydlig ambition: våldsutsatta kvinnor och barn skulle få det skydd och stöd de har rätt till. Kvaliteten skulle höjas. Rättssäkerheten stärkas. I början av april presenterade ni en rapport om hur det gått.
Vad kom vi fram till?
– Vi ser att kommunerna beviljar färre kvinnor och barn insatsen skyddat boende trots att våldet har blivit grövre. Fler barn lämnas kvar med våldsutövande pappor. Fler av de barn som väl får skyddat boende tvingas till umgänge med pappa under tiden i skydd. Det är alltså samma pappor som barn och mamma skyddas ifrån. Skydd för kvinnor och barn har blivit ett postkodlotteri.
Varför har det blivit så här?
– Den nya lagstiftningen kommer i en tid när kommunerna går på knäna, när 8 av 10 av landets socialchefer uppger att de inte kan ge det stöd människor har rätt till enligt lagstiftning och när samhällets alla resurser gått till att bekämpa skjutningar, sprängningar och gängkriminalitet.
Samtidigt har Inspektionen för vård och omsorgs (IVOs) långsamma handläggningstider och felaktiga tolkningar av föreskrifter och allmänna råd slagit hårt mot erfarna idéburna kvinnojourer vilket resulterat i att fungerande skyddade boenden står tomma.
Vad tycker ni borde göras nu?
– Unizon kräver en nationell placeringspeng enligt dansk modell där staten och kommunen betalar hälften var av placeringskostnaden, en snabbare och mer rättssäker tillståndsprocess och att barn alltid får följa med mamma till skydd. Skyddat boende måste användas som en förebyggande insats, och tillgängligt stöd måste tas tillvara. Det är skamligt och ett slöseri med resurser att kvinnojourerna med hög kompetens och kapacitet inte används.
