Det är lätt att kasta längtansfulla blickar över fjällen. Norge har oljefonden, skidåkarna och en betydligt större idéburen välfärdssektor. På det sistnämnda området har det dessutom funnits tydliga politiska ambitioner om att sektorn ska växa. För någon vecka sedan kom en rapport som granskar vad det lett till.
Rapporten är beställd av Virke och undersöker utvecklingen av antalet anställda hos idéburna utförare inom flera välfärdsområden. På det hela taget är det inga strålande resultat. Tvärtom har idéburnas andel i stort sett stått still mellan 2016 och 2025. Samtidigt har de kommersiella utförarna vuxit med 25 procent. Men bakom de samlade siffrorna finns skillnader som ger anledning att fundera över vad som faktiskt skapar utrymme för idéburna att växa.
Inom skolan har de norska idéburna verksamheterna vuxit och behållit sin starka ställning bland de fristående utförarna. Inom kommunal vård och omsorg har utvecklingen gått åt andra hållet. Där har mycket av den kommersiella tillväxten skett inom personlig assistans och olika boendeformer. Behovet av fler verksamheter har alltså funnits, men det är framför allt de kommersiella aktörerna som har vuxit. Det väcker frågan om vad som krävs för att också idéburna verksamheter ska kunna växla upp och möta en ökad efterfrågan.
Den norska rapporten pekar på kapital, avtalsvillkor och möjligheten att bygga upp kapacitet som viktiga förutsättningar för tillväxt. Den kommun som vill ha fler idéburna alternativ kan inte räkna med att det sker automatiskt. Det behövs kunskap om sektorns förutsättningar för att upphandlingar eller andra former för samverkan ska leda till att fler idéburna kan ta på sig uppdragen. Hur lång är avtalstiden? Går det att finansiera en etablering med de villkor som erbjuds? Hur värderas kvalitet och kontinuitet? Används möjligheten att reservera upphandlingar?
Vårt mål om tio procent idéburen välfärd till 2030 behöver därför ta plats när kommuner och regioner planerar framtidens verksamheter. Vilka behov vill vi möta? Vilka idéburna aktörer skulle kunna bidra? Vad behöver vi förändra för att det ska bli möjligt? Den dialogen kan börja långt innan ett färdigt upphandlingsunderlag ligger på bordet.
Rapporten väcker också frågor om hur vi inom sektorn kan hjälpas åt. Tillgång till kapital och förmåga att växa hör ihop. En etablerad organisation kan ha resurser och erfarenheter som gör det möjligt för en ny verksamhet att ta sina första steg. Samarbete kan ge fler mod att pröva nya vägar och bättre förutsättningar att lyckas. Här har vi mycket att utforska tillsammans och med offentliga företrädare som vill se en större idéburen sektor.
På Famnas medlemskonferens i Falköping 18–19 november kommer vi bland annat att få chans att höra Per Gunnar Karstenson Dahl från Virke berätta mer om hur de arbetar i Norge för att sektorn ska växa. Ser fram emot att träffa många av er där!
Några av våra medlemmar
