Valaffischerna har plockats ned, men det verkar fortfarande vara högst oklart vad som är svaret på frågan: ”Vem styr egentligen?” För att fortsätta referensen till den minst sagt skakiga campingsemestern med Långben vet vi att resan fortsätter oavsett om någon håller i ratten eller inte. Riktning och hastighet blir då slumpmässiga och svåra att kontrollera. I bästa fall hamnar vi så småningom i ett läge där vagnen hakar i dragkroken igen och färden återgår till ett lugnare tempo framåt.
Samtidigt tickar vardagen i våra verksamheter på. Människor behöver vård, omsorg, utbildning och stöd, oavsett hur långt regeringsförhandlingarna har kommit. För Famnas medlemmar är frågan därför inte bara vem som får makten, utan också vad de tänker använda den till.
Under den gångna mandatperioden har flera frågor som Famna länge drivit blivit föremål för utredningar och myndighetsuppdrag. Arbetet med förslag till lagstiftning om idéburet offentligt partnerskap, IOP, och med att bättre mäta och synliggöra den idéburna sektorn går vidare. Men det blir den nya regeringen som behöver ta nästa steg.
Och de stegen behövs. Ett utredningsförslag ger i sig ingen medlem ett mer långsiktigt avtal. Möjligheten att reservera en upphandling gör skillnad först när någon väljer att använda den. Nu behöver politiken gå från att öppna dörrar till att se till att fler faktiskt kan komma igenom dem.
Vilka möjligheter som öppnas beror förstås på den politik som förhandlas fram. Om större vikt läggs vid att välfärdens resurser ska stanna i verksamheterna har idéburna aktörer mycket att bidra med. Om valfrihet och mångfald står i centrum behöver våra verksamheter få bättre förutsättningar att vara verkliga alternativ. Vår uppgift är att visa hur idéburna aktörer kan bidra till kvalitet, kontinuitet och förnyelse – med människors behov och ett allmännyttigt ändamål som drivkraft.
Samtidigt behöver vi vara vaksamma. Åtgärder mot välfärdsbrottslighet måste vara effektiva, men också träffsäkra. Krav som är enkla att bära för en stor koncern kan bli ett betydande hinder för en mindre idéburen verksamhet. Och om nya regler för fristående skolor diskuteras behöver politiken förstå skillnaden mellan idéburna huvudmän och företag som delar ut vinst. Den skillnaden måste också synas i hur reglerna utformas.
För många verksamheter ligger lagstiftningen ändå ganska långt från vardagen. Det är i kommuner och regioner som uppdrag formuleras, ersättningar bestäms och samarbeten förnyas. Vilka som styr lokalt får därför ofta en betydligt mer direkt påverkan på verksamheternas vardag. Och här handlar det inte sällan mer om enskilda personers engagemang än om loggan på partinålen.
När nya styren tar form behöver vi tillsammans visa vad som redan fungerar, vilka behov som ännu inte möts och vad som krävs för att idéburna ska kunna göra mer. Ett nytt politiskt ansvar är också ett tillfälle att tänka nytt.
Från Famna fortsätter vi att bidra i pågående utredningar och föra dialog med centrala myndigheter och partiföreträdare. Lokalt behöver vi alla hjälpas åt i de kontakter vi har. Med våra goda exempel kan vi bygga kunskap, tillit och förståelse för vilken stor resurs idéburna verksamheter kan vara när politiken ska lösa samhällsutmaningar – bortom blockgränser och oavsett vilka politiska konstellationer som tar form.
Några av våra medlemmar
