En ivrig vårsol fyller matrummet där flera av de boende på avdelning Skogen på Bräcke vård- och omsorgsboende Västergården redan hunnit sätta sig. Om några minuter är det lunch och undersköterskan Hanane Djeddou fixar sallad och tar fram bestick att ta med.
Hon utbildade sig till undersköterska redan 2008. Men under flera år jobbade hon med annat. Först när hon hittade Bräcke diakoni och framför allt deras boende för yngre med kognitiv sjukdom blev hon intresserad igen.
– Jag såg flera annonser om tjänster inom organisationen som gjorde mig nyfiken, men jag tänkte att det lät för bra för att vara sant. Men till slut sökte jag en tjänst. Och det stämde verkligen det jag läst. Jag trivs väldigt bra!
Nu tror hon att hon blir kvar inom yrket. Därför är det extra viktigt att hon har sin titel. Men precis som många andra upplevde hon det som svårt.
– Jag fattade inget när jag läste. Jag tyckte det var krångligt och rörigt och hade inte tid att sätta mig in i hur jag skulle göra.
Det behövde hon inte heller. Två trappor ner fick hon en dag träffa Famnas projektanställda Sofia Lorentzon och Maria Oliviander.
– Det var arbetsledaren som tipsade mig om att Famna hade det här projektet och att vi undersköterskor kunde få hjälp. Jag hade inte så höga förhoppningar om att de skulle kunna hjälpa mig direkt, men en halvtimme senare var jag klar. Trots att jag inte hade mina betyg med mig!
Det var Maria Oliviander som hjälpte Hanane. En av de enklare personerna att hjälpa, menar hon. För Hanane hade allt på plats. Även om hon inte hade betygen i handen gick de snabbt att hitta digitalt. I många fall har det visat sig betydligt mer komplicerat. Vad gör man om de gamla betygen inte ligger i kartongen på vinden som man trodde, kan de finnas arkiverade någonstans? Hur tolkar man vad som faktiskt anses som fullgoda meriter? Och hur funkar det om man läst delar av sin utbildning utomlands?
– Vi som projektmedarbetare har fått lära oss mycket under tiden. Det har varit ett spännande detektivarbete vissa gånger, säger Maria.
Projektet handlar inte bara om att validera meriter. Det handlar också om att lotsa vidare till utbildning för den som behöver det.
– För vissa, som Hanane, så handlar det i första hand om pappersarbete. Men för andra handlar det om att ställa om i livet och kunna skapa tid och möjlighet för att studera igen. Det är såklart en betydligt större insats, säger Maria.
Allt fler av de boende har nu lockats till matrummet och Hanane börjar servera. Hon säger att hon är väldigt positiv till att undersköterska blivit en skyddad yrkestitel.
– Många har förutfattade meningar kring vad vi undersköterskor gör. Det där gamla snacket om att vi torkar folks rumpor… Vi är en viktig yrkeskår och jag hoppas att den skyddade yrkestitel hjälper till att höja statusen, och lönen, för oss.
Dessutom är hon väldigt tacksam att hon fick stöd i processen.
– Helt ärligt var jag inte säker på om jag skulle ansöka om titeln eftersom jag tyckte det var krångligt. Men nu när jag har fått beviset är jag väldig stolt och glad. Kanske får rama in det…
Vill du veta med om projekt SIV och projekt ULV? Här kan du läsa en intervju med projektledare Shanga Amin.
Några av våra medlemmar
