Sverige har ett stort antal skolor där måluppfyllelsen under många år konsekvent har varit långt under rikssnittet. De finns i olika delar av landet och i olika typer av kommuner. Många av dem finns i socioekonomiskt utsatta områden. Det finns många förklaringar till dagens ojämlika skola. Bostadssegregation och skillnader i livsvillkor är några av de orsaker som påverkar elevers resultat. Skolor med svåra utmaningar kan hamna i en negativ spiral, där vikande elevunderlag och låga resultat riskerar att förstärka varandra. Det nuvarande skolsystemet riskerar att skapa incitament som drabbar skolor med sämre förutsättningar extra hårt.
Under lång tid har kompensatoriska insatser genomförts i form av socioekonomisk viktning av resurser samt annat stöd till skolor i socioekonomiskt utsatta områden. Dessa insatser har dock inte lett till acceptabla kunskapsresultat, trots tydliga krav på en likvärdig utbildning för alla barn och elever i Skollagen, Barnkonventionen, Skolverkets allmänna råd och statlig tillsyn genom Skolinspektionen.
Att barn saknar tillgång till en fungerande skola i sitt närområde är inte en fråga för enskilda elever, familjer eller områden att lösa. Det är en fråga om hur vi som samhälle säkerställer barns rätt till utbildning, och därmed också en fråga om Sveriges framtid.
Den här rapporten är skriven av Famna och Räddningsmissionen i samverkan med Idéburna skolors riksförbund (ISR). I vårt arbete möter vi återkommande barn och unga vars skolgång inte ger dem de förutsättningar de har rätt till. Vi möter också skolaktörer och barnrättsorganisationer som oroas av situationen.
Rapporten syftar till att belysa den ojämlikhet i utbildningskvalitet som barn och unga möter i Sverige idag samt att bidra med ett konkret förslag
på hur utvecklingen skulle kunna vändas.
Utgångspunkten för rapporten är vår samlade erfarenhet av arbete nära barn och unga, många i utsatta livssituationer, i kombination med en analys av skolstatistik och forskning inom området.
I England finns sedan länge lagstiftning som möjliggör att skolor med allvarliga och långvariga brister kan få en ny huvudman genom det så kallade Academies-systemet. I denna promemoria beskriver advokat Amir Daneshpip vid Reuterman Advokatbyrå lagstiftningen som möjliggör ett huvudmannabyte och vilka rättsliga förutsättningar som finns i Sverige idag och vilka förändringar som krävs för liknande lagstiftning i Sverige.
